Vem är Gud?Posted by Kristina Thu, March 04, 2010 00:19:29"Antingen finns Gud i allt - eller inte i något alls" sa K G Hammar när jag intervjuade honom en iskall måndagmorgon i februari 2010.
Jo, han sa en hel del mer, men jag ska inte avslöja allt på en gång.
Jag förundrades av hans intensitet, klarhet och närvaro.
Så enkelt. Så klart. Tänker jag.
Antingen finns Gud i molekylerna, i atomerna, i värmen som strömmar ur elementen och ur mina händer när jag håller om den jag älskar, i flugsvampens gift - eller inte alls.
Varför, hur, eller till vilken nytta - är helt ovidkommande. Eller rättare sagt - obegripligt. Sammanhangen är inte alltid tydliga för oss. Iallafall inte för mig.
Det bara är så. Eller inte.
Men vi behöver egentligen inte förklaringarna. Men vi behöver relationen. Som ett barn kan vi låta oss bli tröstade, utan att vi alltid behöver förstå.
Det är tillit.
Tro.
Erfarenhet.
Ro.
Vem är Gud?Posted by Kristina Thu, March 04, 2010 00:01:36I mötet med ett du blir ett jag till, säger Martin Buber. I mötet med en annan formas min självbild. Mitt jag.
Möt mig nu som den jag är, sjunger vi i en psalm.
I mötet med Gud får vi bli till - precis sådana som vi är. Vackra, unika, bristfälliga och trasiga. Allt är ok. Av Gud är vi älskade, förlåtna och emottagna. Vad som än har hänt. Vad som än kommer att hända.
Prästämbete, sex och makt:Posted by Kristina Mon, February 15, 2010 00:49:40Det har hänt. Jag är ledsen att säga det, men det har faktiskt hänt. Det har hänt när jag blivit arg på något som sagts eller gjorts.
Jag behöver kyrkan, mässorna och bönerna, för att hämta det goda. Komma på rätt spår, känna förlåtelsens ömsesidiga vila, och hoppets glädje.
Men när jag kommer till kyrkan och får höra predikningar om att aborter är "Fel" och homosexualitet är "Fel" eller kanske en knastertorr föreläsning som inte rör någons hjärta, då händer det att jag svär.
Det gör mig så arg, att fördömanden och känslomässigt stängda personer får ta den platsen i en kyrka - och vara en del av att människor ger upp sin förhoppning om att finna kärleksbudskap i kristen tro.
Men jag vet att det existerar.
Men jag vet också att andra, fantastiskt underbara saker sägs i kyrkorna. Och att det gäller att hitta en församling som lever.
Varje församling skulle kanske ha en beskrivning av sin teologiska linje och Bibelsyn, för att människor som söker ska kunna veta vad de kan få. Och inte få.
Det skiljer sig faktiskt en hel del i våra kyrkor.
Jag har hört predikningar som gett mig huvudvärk i flera dagar... Men inte i Stockholms Stift, där jag själv valt att vara kandidat.
Stockholms Stifts teologi är modern, levande och öppen.
Att sedan präster också är människor borde vara en förmildrande omständighet i sammanhanget, men inte när det handlar om en teologisk inriktning som inte är i samklang med Svenska Kyrkan i övrigt.
Det skadar både kyrkan och människorna.
Själavård och bön.Posted by Kristina Mon, February 15, 2010 00:27:50Att urskilja det som är ont, det som sårar och det som gör illa i en människas liv - och sträva mot att välja bort det, är en kärlekens väg.
Då kommer alltid smärtan i att se ondska som man tidigare låtit vara osedd.
För det som gör för ont att se, väljer man ofta att inte se.
Man kan till och med vägra se det. Förneka det så hårt att man hellre kallar en som påpekar hur det ligger till för lögnare, elak, eller ond.
Ja så svårt är det att orka se. Ondskan.
Och det är därför vi fortsätter i våra invanda spår, låter orättvisorna och sadismen ligga som en våt filt över våra liv. För det gör så vansinnigt ont att se.
Feministteologi.Posted by Kristina Thu, January 28, 2010 20:39:56Bibeln är skriven av män och för män. När en Bibeltext läses, blir den förstådd - av den som läser texten. Utifrån den personens referensramar, världsbild och självbild.
I årtusenden har texterna lästs och förståtts av män. Tolkats av män. Predikats av män.
Varför skulle en kvinna då förstå texten annorlunda?
Jo, för att hennes livserfarenhet är annorlunda. Hennes position är annorlunda, liksom hennes livsuppgift och roll i samhället. I vilken kultur vi än väljer att studera så finns skillnaderna.
Men för att berätta "hur det är", tolka verkligheten, ha rätten att sätta ord på en situation sådan den är - en upplevelse sådan den upplevs - förutsätter att andra respekterar ens berättelse. Utan att säga, "nej - så är det inte."
Likadant med en Bibelberättelse.
Kvinnors berättelser är sällan i fokus på film, i historien, i litteratur. Inte heller i Bibeln.
De undantag som finns är viktiga och starka - men i antalet få i jämförelse. I vår tid och kultur har man intresserat sig för kvinnoperspektivet och låtit det bli en särskild fråga, just för att det alltid har kommit i skymundan.
Just för att obalansen är slående, ohållbar och oförsvarbar.
När en man tolkar Bibeln läggs ett perspektiv fram som är befäst i traditionen och i historien. När en kvinna tolkar Bibeln kommer ett nytt perspektiv fram. För att det är nytt. Men det har alltid funnits i texterna - men ingen har sett det.
Det handlar alltid om vem som läser texten. Vilket perspektiv som blir tydligt.
Så låt oss hoppas att många tar sig tid att läsa Bibeltexterna, brottas med dem, och med det radikala budskapet som finns där. För alla förtryckta, och för alla som längtar efter att bli älskade.
För bortom orden finns den Gud som med sin kärlek vill oss gott. Och Gud är större än religionerna, större än kyrkan, och större än den bild vi kan skapa.
Vår uppgift är inte att exkludera, utan att inkludera.
Själavård och bön.Posted by Kristina Tue, September 15, 2009 21:57:42När gränsen är nådd.
När vägen känns stängd.
Då är det dags att öppna sig för nya vägar.
Om tro och motstånd.Posted by Kristina Tue, September 15, 2009 19:35:28"Kan själv" säger treåringen ursinnigt och prövar sina nyvunna kunskaper inom alla kategorier samtidigt. Som vuxen står man där och låter det ske som måste ske. Barnet övar, misslyckas, övar igen - och erövrar.
Det är viktigt i vår kultur att kunna själv. Även om man är sjuk så måste man läsa på om försäkringskassans regelverk och kunna fajtas för sin rätt.
Som man är det kanske ännu mer viktigt att vara stark och inkomstdragande än som kvinna. Kvinnor har sämre hälsa över lag och klarar inte trycket lika konsekvent som det verkar. De arbetar ju oftare deltid för att hinna med det oavlönade hemarbetet också.
Att vara svag är jobbigt. Föraktet för svaghet har många olika ansikten.
Att vara självtillräcklig, självständig och stark - är vår kulturs absoluta måtto.
Också finns det då de som tror på Gud.
Som ber överlåtelsebönen med öppet hjärta.
"Gud, du som ville mitt liv och har skapat mig efter din vilja, allt i mig känner du och omsluter med ömhet, det svaga likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska. Därför överlämnar jag mig åt dig utan fruktan och förbehåll. Som ett lerkärl lämnar jag mig i dina händer. Fyll mig med ditt goda så att jag blir till välsignelse. Jag prisar din vishet du som tar till dig det skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl."
Att be en sådan bön innebär att man har gett upp. Att man inte längre tror sig vara stark jämt. Eller tror sig vara självtillräcklig, självständig och okrossbar.
Det innebär att man tycker sig vara sårbar. Dödlig. Krossbar.
Och en sak till. Det innebär att man ger upp motståndet mot att tro på något som är större än man själv. Som man inte kan förklara. Inte kan formulera. Inte kan förstå. Men som får gå under namnet Gud.
Vem är Gud?Posted by Kristina Mon, September 14, 2009 21:05:39Jag tror inte på en farbror på ett moln. Och jag tror inte på en tant på ett moln heller. Eller på guldstjärnor i en märklig bok.
Bilden av Gud har förändrats över tid. Olika kulturer har olika bilder. Olika tider har olika bilder.
Min Gud upplever jag som en närvarande kärleksfull identitet. Jag tänker mig varken en han eller hon. Kön tror jag är en jordisk nödvändighet, men knappast utomjordisk. Gud är utomvärldslig. Skapare men också inne i sin skapelse. Genom den kraft som allting existerar i, som håller alla molekyler på rätt plats, som är ren energi.
En god skaparkraft.
Med allsmakt?
Nja. Vi säger ju det i trosbekännelsen, men det finns ett område som Gud inte har allsmakt inom - och det är vår vilja. Vår vilja att ta emot Guds kraft. Där är Gud inte allsmäktig.
Ja, så när vi skyller på Gud för att världen ser ut som den gör, så är det för att vi inte hör vad Gud vill. Vi bryr oss inte. Vi offrar ingenting av det vi roffat åt oss - utan tror att vi kan både roffa åt oss och att det ska räcka till alla.
Och vi tror att vi kan skapa fred genom att ge ett litet uppmuntrande bistånd, istället för att revidera hela den orättvisa handeln. Och sen blir vi förvånade över terrorismen. I mörker frodas mörker.
Olika kulturer har olika gudar, men jag tror att källan är densamma. Skaparkraften är densamma. Kristus dog för alla som tror på honom - oavsett om de var / är från andra traditioner innan. Förändringen som kom med Kristus gäller alla. En förändring som når bortom religioners namn, och in i Skaparkraftens förmåga att förlåta, skapa nytt, göra om. Ge nåd.
Ja, det är en del av min bild av Gud. Luddig, trancendent, glasklar och obegriplig.
