Ta av dig skorna

Ta av dig skorna

Lyssna i tro 2014

PredikningarPosted by Kristina Grahn Wed, October 22, 2014 17:06:28

Finns det någonting som vi längtar efter så mycket att vi kan sälja allt vi äger och har för att få det?

Vad skulle det kunna vara?

Jesus säger att Himmelriket är sådant. Att om man hittar et så vill man inte ha någonting annat – än det.

I liknelsen beskrivs Himmelriket som en skatt – eller en pärla. Vi människor brukar kunna betala dyrt för pärlor och ädelstenar. Vi slipar dem, polerar dem, gör vackra smycken och priserna följer efterfrågan på marknaden. Ju fler köpkraftiga människor – desto dyrare pärlor.

Temat idag är ”Lyssna i tro” – och jag får tänka en stund innan jag förstår kopplingen till texten.

Det som sätter mig på spåret – är den föreläsning jag hörde förra onsdagen, på Andrum i vår församling. Anna Helena Hanson psykiater med genusperspektiv, var där och föreläste på ämnet: Genusmedvetenhet i tvåsamhet – hur gör man?

Och hon pratade om ordet jämställdhet. Vad det egentligen betyder. Och hon sa att det betyder att det är en relation mellan två parter där båda två har lika mycket inflytande. Inflytande.

Lika mycket att säga till om alltså. Lika mycket. Och det spelar ingen roll vilken slags relation det är. Det kan vara förälder – barn, arbetskamrater emellan, syskon, ex, partner av samma eller olika kön. Eller människans relation till naturen. För att ha lika stort inflytande behöver inte betyda att man gör samma saker, eller vet samma saker, eller tycker samma saker. Ett barn eller ett djur eller vår natur kan inte ens formulera sig med ord. Men det betyder att bådas behov och längtan - väger lika tungt. Och hur åstadkommer man då det? Jo – genom att lyssna och respektera andras behov.

Alltså – lyssna i tro.

Att kunna säga till sin vän, förälder, sitt ex, sin kollega, sin partner vad man känner och behöver – och genast bli hörd, bli tagen på allvar, och mötas med respekt och och acceptans. Tänk att värna om barn, djur och natur utifrån den jämlikhetstanken. – Är inte det något man skulle kunna sälja allt för att få?

Tänk att slippa bli anklagad, påpassad, misstrodd, ifrågasatt, feltolkad, stämplad, baktalad, utestängd. Hånad för sin svaghet och överkörd.

Jesus sa: Du ska älska din nästa som dig själv.

(Visar med händerna vägskålarnas upp och ner rörelse) Ibland är det lätt att man älskar sig själv lite mer än sin nästa. Ibland kanske man älskar sin nästa lite mer än sig själv. Det pendlar lite upp och lite ner. Men i en relation känns alltid balansen. Man vet vem som har makt och inte.

Och det är som att det krävs ett slags absolut gehör – för att höra och känna – när balansen infinner sig. Ungefär som när alla ord, toner, vardagslivets skrammel och olikheternas gnissel – plötsligt börjar hitta en rytm och ett mönster – och stämma in i samma tonart – och bilda ett ackord.

Och jag tror att just det kan ske – oavsett vilken slags relation vi pratar om. Även mellan vuxen och barn – och mellan mänskligheten och naturen och i ett globalt ekonomiskt system.

Mannen hittar en skatt i en åker. Han hittar den inte i sin ficka. Inte i sitt lönekuvert och han har inte gjort den själv. Han hittar den i en åker. Han gömmer den igen – skyddar den – säljer sedan allt han har och köper åkern. Han köper inte skatten. Han säger inte ens att han hittat den. Kanske vill han försäkra sig om att ingen ska ta den ifrån honom. Eller – så hör den ihop med åkern. Med jord, lera, arbete och slit. Han får en livsstil på köpet. Hur glamoröst det nu låter.

Vad säger det om himmelriket? Vad är det? Skulle vi känna igen det om vi hittade det?

Jag vet inte – men jag tror att Himmelriket är Guds rike – som är Gud. Och kanske kan vi inte fullt ut se det här. Men vi kan nog uppleva glimtar av det. När det bryter in i vår verklighet. Uppstår och uppenbaras för oss i så kallade Halleluja moment. Och jag tror att det uppstår när vi kan lägga ifrån oss hörselskydden och ta in varandras sånger. När vi slutar spela falskt. När vi vågar möta varandra ärligt – ge och ta emot varandra – säga vad vi behöver – och bli tagna på allvar. När ingen höjer volymen för att överrösta. När vi spelar i samma harmoni. Jag tror att det är då den där känslan infinner sig – av att ha kommit hem.

Och kanske är vi alla åkrar – med en dold skatt inuti. Gömd i jorden, i stoftet.

Kanske behövs det att någon ser ens pärla – och älskar den mer än något annat. Som jag tror att Gud gör. Eller kanske är den skatten, eller pärlan – Gud.

I så fall – låt oss se varandras inre skatter. Låt oss lyssna till varandra – och tro på varandra. Bli varandras Himmelrike. Så som Gud vill. Och som Martin Buber säger : I ett du blir ett jag till.

Och låt oss känna igen Himmelriket– med hjälp av den beskrivning som Jesus gav.

När man hittat det – är man beredd att sälja allt för att få det.

Vi ber: (Kyrkans förbön)

Gud – vi tackar dig för att du lyssnar till oss, hör vår bön – och för att du har lagt din skatt i var och en av oss.

Vi ber om hjälp att se skatten inom våra medmänniskor. Se att vi alla är lika mycket värda och vi ber om hjälp att skapa jämställda relationer i tvåsamhet, i familjer, bland våra vänner, och till vår natur. Vi ber om hjälp att skapa en global ekonomisk struktur som genomsyras av alla människors lika värde och att jämställa naturens värde med mänsklighetens.

Vi ber för alla som drabbats av sjukdom, lidande och sorg eller oro. Vi ber särskilt för dem som drabbats av Ebola, och för dem som vårdar dem. Tack för deras mod och för de goda krafter som verkar i det.

Vi ber för vår natur, för klimatet och för att vi människor ska respektera jordens behov av läkning och omsorg. Hjälp oss Gud att lyssna i tro.

  • Comments(0)//taavdigskorna.kristinagrahn.se/#post35