Ta av dig skorna

Ta av dig skorna

Ett är nödvändigt.

PredikningarPosted by Kristina Grahn Sun, September 28, 2014 20:23:37

Ett är nödvändigt.

Eva Brunne - vår Biskop i Stockholms Stift har som valspråk ”Gör inte skillnad på människor”. Orden är hämtade ur Jakobsbrevet.

De har blivit en slags slogan för Stockholms Stift och vi ser dem på skyltar i tunnelbanan och i våra kyrkor. Och de har blivit än mer aktuella idag, när vi uppenbarligen har svårt att enas om vad våra resurser ska räcka till, och hur vi ska förhålla oss till fattiga och sjuka och hemlösa människor och människor som flyr undan krig och svält och förtryck och kommer hit på vanskliga och många gånger livsfarliga färdvägar. Vem ska vi hjälpa? Och vem ska vi hjälpa först? Och då har vi dessutom en ny kategori flyktingar att vänta in inom snar framtid. Klimatflyktingarna. Som måste fly när klimatförändringarna orsakat översvämningar och orkaner och annat.

Orden påminner oss om budskapet som alltid utmanar. Gör inte skillnad på människor.

När Jesus besöker systrarna Marta och Maria – beskrivs inga svåra katastrofer den här gången. Det är lugnt. De ska antagligen äta tillsammans. Marta ordnar och sköter det praktiska. Maria sitter vid Jesu fötter och lyssnar till hans ord.

Marta arbetar. Jag tycker mig höra henne sucka och skramla hårt med tingen. Irriterat. Kanske känner hon sig avundsjuk - för att Maria får all uppmärksamhet, och hon själv får bara sköta det praktiska. Ensam dessutom. Eller känner hon sig utnyttjad? Eller - har hon ett för stort behov av att ha struktur och kontroll i sin tillvaro – för att våga möta Jesus sådär nära, i ett öppet, skyddslöst och förtroligt samtal. Han - som ser allt, läser av de dolda och inte alltid så snygga drivkrafterna bakom varje agerande – och inte ens är särskilt varsam alltid - när han levererar sina speglingar. Marta håller sig upptagen.

Maria sitter vid Jesu fötter. Jag anar att de för ett viktigt samtal. Kanske har de just kommit fram till ett brännande ämne som gör att Marias värld gungar en aning. Så som det ofta blir i möten med Jesus. Kanske ser Jesus rakt in i Marias liv och hjärta just i detta ögonblick.

När Marta kommer och fäller orden: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Hon anklagar. Lägger skuld. Visar med en präktig ton att hon själv minsann tar ansvar.

Jag tänker att anklagelser är som våta trasor med klister på. De fastnar så lätt. Ibland tror jag vi har en särskild plats att bära alla gamla anklagelser i kroppen. Blickarna, fnysningarna och pikarna. Det är så lätt att bli svarslös. Låta den våta trasan lägga sig – kanske någonstans mellan skuldebladen. De heter ju det. Skulde –blad. Där de omvandlas till en spänd sköld, ett pansar – eller kanske en bråkig vrede som inte hittar ut så lätt.

Jesus svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

Jag skulle vilja se Martas min. Och Marias blick. När Jesus försvarar Maria. Beskyddar henne mot anklagelserna. Hon som sitter där i sin sårbarhet och längtan efter helande och frid.

Jag tror att han ser Marias känslighet. Och respekterar den. Skyddar den. Jag tror att han ser hennes oförmåga att just då resa sig och göra nytta. Och kanske är hon hudlös inför sin systers krav. Jesus aktar det som är genuint och ärligt och oförställt i Maria.

Han gör skillnad. Han gör faktiskt skillnad. På Marta och Maria. Han tycker att Maria gör bäst.

Men vad betyder det?

Jo, jag tror – att Jesus vill – att vi ska lyssna till honom oavbrutet. Inom oss. Precis sådär öppet, förtroligt och sårbart som Maria gjorde just där och då. I genuin, ärlig och oförställd enkelhet. Och om Marta hade gjort det – hade de där irriterade tankarna inte kommit i henne. Tankarna och känslorna som fick henne att fälla anklagelsen. Kasta den våta trasan med klister på – rakt emot sin syster.

För att passa in i Jesu sällskap – behöver vi inte prestera, eller anpassa oss efter vad andra människor tycker är rätt eller fel. Vi behöver inte lyda storasystrars eller storebröders försök att styra oss med skuld eller anklagelser – eller med några andra härskartekniker. Vår relation med Jesus är alltid viktigast. Vårt inre lyssnande. Oavsett om vi sitter och mediterar eller stökar runt i köket eller skriver budget eller planeringsarbeten så flisorna ryker. Vår tro handlar inte om att stöpa om människor så att de passar in i kyrkan. Tvärtom handlar det om att vi ska öppna kyrkan för alla möjliga olikheter. Det handlar inte om att vi ska värdera vad som är rätt eller fel – bra eller dåligt. Det handlar om att vi ska respektera varandras olika behov och uppdrag. Och visa vägen till Jesu fötter.

Jesus vill bara en sak. En enda sak. Precis som dagens tema antyder. Jesus vill att vi ska stanna upp och lyssna. Vi är alla kallade till att göra olika saker, bidra på olika sätt med de gåvor vi fått. Jesus kommer att beröra oss, läka oss och sända oss. På olika sätt. För vi är olika. Men – det är ingen skillnad på oss. För vi har alla fått samma rätt – att vara oss själva. Med våra begåvningar, behov, känsligheter och färdigheter. Genuint, ärligt och oförställt.







  • Comments(0)