Ta av dig skorna

Ta av dig skorna

När Kejsaren är naken.

Kommentarer & reflexionerPosted by Anja Kristina Grahn Tue, July 03, 2018 13:22:54


När Kejsaren är naken.

Patriarkatets byggstenar vibrerar i sina fästen. Det börjar bli svårt att rättfärdiga övergrepp. Det börjar bli svårt att ta sig rätt till sådant en inte har rätt till utan att riskera att hamna på löpet. Patriarkatet har varit en betonggrund, varifrån vårt samhälle har vuxit. Alla variabler som bedömt sakers värde är hämtade ur en patriarkal värdeskala. Vi bedömer utseende, arbetsinsatser, konst, boende, utbildning, uppförande, kvinnor och män osv - utifrån patriarkala normer. Som vi kvinnor förstås också har lärt oss att anse vara riktiga. Normer och värdeskalor smyger sig in i oss via socialiseringsprocesser och våra uppväxtmiljöer. Tills någon ropar; Nej men titta, Kejsaren är ju naken! (Läs; Nej men titta, Svenska Kyrkan är ju uppbyggd på en patriarkal makt(härskarteknik)struktur!)
Jag tänker på Kung David. Som levde 700 år före Kristus, och hade ett harem av fruar. Han beundrades för att han hämningslöst erövrade både kvinnor och städer och hans makt var oomtvistlig. Och det var han som föll pladask för Batseba (som var gift med en av Kung Davids soldater, som för tillfället var ute i strid..) när han såg henne naken i badet. Kung David, Jesu jordsliga stamfader, gjorde Batseba med barn, och lät hennes make (beräknat) dö i strid, och gifte sig med Batseba. Kvinnosynen, maktstrukturerna, härskarteknikerna, patriarkatet har sin grund i Gamla Testamentets berättelser. Eller - kanske fanns det innan dessa berättelser tog form, men de uttrycks tydligt i den litteratur som finns bland jordens alla kristna (Gamla Testamentet) och judar (Torah) - och många av beträttelserna finns även i Koranen. Därtill är inte Nya Testamentet heller fritt från könsrollsbeskrivningar - men Jesus visar ofta både respekt och jämlikhet i sina samtal med både kvinnor och män. Hans gärning vittnar om lyssnande, seende och dialog, upprättelse för de förtryckta och skällsord åt översittare.
Kung David hade en profet vid sin sida. Nathan. Som genomskådade Kungens egoistiska och fåfänga drivkrafter och med hjälp av berättelser – hjälpte Nathan honom att få syn på sig själv. (Hjälpte honom se sin nakenhet.) Nathan var vis, kanske visast av alla i hela Kungariket. Han fick Kung David att känna ånger och skam. Vi är alla små inför visdomens, ödmjukhetens och kärlekens röntgenblick. Och ja, jag tror att skam är viktigt att känna om nåden ska nå ända in. Inte för att Gud vill skamma oss - utan för att våra samveten måste få trycka ut den varböld i oss som fått fäste under skinnet och fått oss att agera i blindo.
Profeters röster ropar alltid om nöd och nåd. De pekar, viftar och skriker – om människors ondska och om utsatta människors behov av trygghet, upprättelse, kärlek och omsorg. Århundrade efter århundrade. Herre förbarma dig. Och om vårt behov av Guds frid.
Kung David straffades av Gud. Barnet som Batseba bar, dog några dagar efter sin födelse. Vilket betyder att även Batseba blev straffad - utan någon riktig förklaring. (Var hon kanske del av ett förföriskt spel med David?) Men Kung David var älskad av Gud och benådades därefter enligt bibelberättelsen. Även Batseba fick ett gott liv som drottning och mor till tronföljaren Salomon.
Metoo är en profetisk röst i vår tid. En samstämd kör som tar upp Nathans ton, mot Kung Davids ättlingars erövranden och nakna självupphöjelser. Kvinnorna i haremmet har tröttnat på att vara erövrade och ägda. I badtunnor och i offentliga rum, på klubbar och i arbetsliv, i dagstidningar, i rättssalen, i familjen, i konst, på film, i reklam, i musikaliska uttryck, i skrift, i åsikter, i behov, känslor och längtan. I insikter och i våra sätt att lösa problem, och i våra förståelser för vår verklighet, vår tid, vår historia och vår makt respektive maktlöshet. Den patriarkala värdeskalan har legat som en våt filt över våra ögon och själar och vi har alla blivit förblindade av dess tolkningar. Vi är skrivna på näsan hur saker är, vad som är snyggt, rätt, viktigt och värdefullt. Vad som är konstruktivt, politiskt fruktbart och verkligt. Vi har varit blinda. Vi har alla gått omkring med en varböld i våra system. Patriarkatet. En enögd tolkningslära utan talang för dialog och hermeneutik.
Och det är lätt för patriarkala försvarare att döma andra efter sig själv - och tro att feminismen är lika enögd. Men, kvinnor har haft förmånen att först ha lärt sig den patriarkala tolkningsnormen. Levt i den, efter den, låtit sig begränsas och hållas tillbaka av den och se männen utöva makt runtomkring i samhället.
Guds relationer med människor må ha gestaltats mest via män, av män och för män när Bibeltexterna skrevs. Men det säger mer om människan än om Gud. Om en dessutom anstränger sig för att tolka berättelserna med feministisk blick, finns det många detaljer som tystadskulturen har hållit i schack. Men nu börjar byggstenarna skallra. Snart hörs ropen om nåd. Snart vaknar fler samveten till liv. Snart kan värdevariabler tas fram med fyrögda perspektiv. Eller med hur många perspektiv som helst. Det vill jag tro och det hoppas jag på. För den som är socialiserad in i dialog och hermeneutik har lärt sig att kompromissa, dela, ta in andras perspektiv och lyssna. Att kunna se med någon annans ögon är en social kompetens. Att kunna se med Guds ögon är en andlig kompetens. Att med sitt samvete trycka ut en varböld är en naturlig del av en mognadsprocess. Kom igen.

Pax Vobiscum



  • Comments(0)